Öppettider

Här finns vi!

Information

Foton från förr

Fotoalbum 2009


Historik




Artikel från tidningen Kult
Åbacka Café
- som att kliva in till mormor
Av någon anledning är man som student hämvisad till ett liv som håller sig inom de kvadratkilometer som universitetet, Ryd och innerstan täcker upp. Tror man i alla fall. För att råda bot på detta har vi på Kult. beslutat att undersöka omgivningarna i jakt på spännande och intressanta platser som är väl värda ett besök. Här i första numret börjar vi lite blygsamt med att våga oss över till andra sidan ån.

På spaning för Kult.
Tidskrift för SeKeL - Linköpings universitet
Text: Andreas Johansson
HAR DU LIKSOM jag tröttnat? Tröttnat på rökiga mobilringande snyggcaféer med snorkiga servitriser som fnissar när du ber om en köttbullemacka (Chiabattameatballsandwich heter det!). Då har jag ett lysande förslag. Gör som jag och en utvald del av Kult.redaktionen gjorde en lördag i januari. Ge dig av till andra sidan Stångån för att uppsöka Café Åbacka. Caféet ligger i ett litet rött hus med vita knutar alldeles vid Stångån och låt för all del gärna utsidan lura dig. Café Åbacka är precis så gemytligt och trevligt inuti som det ser ut att vara utanpå.

Föreställ dig att du hamnat i rummet bredvid köket hemma hos mormor eller farmor, föreställ dig vidare att varit uppe klockan mycket tidigt och bakat bara för att du ska komma på besök. Hittar du känslan? Ungefär så känns det att gå in genom den lilla dörren på husets framsida.

Bland det första som den kvinnliga delen av repotageteamet lägger märke till är serviserna.
I en salig blandning står koppar och assietter i just den utformning och förgsättnig som man kan förvänta sig att hitta här, 30-40 tal med andra ord. Jag för min del stirrede mest på den hembakade kollektionen gottgott som fanns bakom glasdisken. Ja, ni läste rätt, hembakat. Café Åbacka är lyckligtvis befriat från allt vad delicatobollar och överdimensionerade muffins heter. I stället får man låta sig väl smaka av bland annat hembakad chokladtårta med grädde, morotskaka och nygräddade frasvåfflor med massa olika sorters sylt. Eller varför inte en köttbullemacka? Allting smakar ypperligt kan jag intyga. Självklart finns det kaffe, te, varm choklad och läsk att skjölja ner läckerheterna med.

Runt borden inne i de små rökfria rummen sitter medelålders par och värmer sig efter en kylig promenad längs Stångån. Det verkar vara mest promenadgäster som besöker stället, men några vi pratar med har som tradition att besöka caféet ett par gånger året om.

De berättar att det är på våren och sommaren som Åbacka är som vackrats, något som inte är svårt att föreställa sig trots att snön yr utanför. Eftersom det inte är så många gäster får man känslan av att man måste viska för att inte förstöra stämningen som råder. Kopparna klirrar lite stillsamt och mumlande samtal förs. Bara en gång störs lugnet av en ilsket pipande mobiltelefon som naturligtvis råkar vara min. Det är dags att ge sig av. Efter en timslång fika känns det inte så farligt att gå ut i snöslasket utanför igen, värmen inombords sitter kvar ett bra tag till.

Samanfattningsvis är besöket på Café Åbacka väl värt en extra liten sväng på promenaden. Eller rättare sagt Åbacka är värt en egen promenadsväng. För det är lättare att dra ut någon på långpromenad om man mutar dem med en kopp varm choklad med vispgrädde på Café Åbacka efteråt.